Frön hos alla tallar (Pinus spp.) är ätliga, men hos många arter är de så små att det inte är värt besväret.
De tallar som är odlingsvärda i Sverige är cembratallen (P. cembra och P. cembra var. sibirica) och koreatallen (P. koraiensis). Cembratallen producerar frön i storleken 10×8 mm och koreatallens frön kan bli upp till 16×12 mm stora. Kottarna behöver tre år att utvecklas och fröna skördas genom att kottarnas fjäll bryts. En metod som jag såg folk använda i Mongoliet är att lägga kottarna på glöden från lägerelden, när de blir varma öppnar de sig så att man lättare kan ta ut fröna. Fröna måste dessutom skalas, men skalet är oftast relativt mjukt hos båda arterna och kan lätt knäckas med tänderna.
Enligt de flesta källorna behöver träden cirka 30 år innan de producerar frukt, men Mark Shepard, som driver en stor gård i Wisconsin (USA) enligt permakulturtänk där han bland annat odlar nöttallar (Pinus cembra), hävdar att hans selekterade träd ger frukt redan efter 5 år [1]. Träden är mycket tåliga och används även i lähäckar. De är härdiga till minst odlingszon 6.
Pinus koraiensis är något mindre härdig, men tack vare sina stora frön ännu mer attraktiv för mig att odla i Puttmyra skogsträdgård. De pinjenötter man köper i affären kommer för övrigt oftast från cembra- eller koreatall i Asien, eftersom arbetet att skörda kottarna är farligt och tidskrävande och därmed något man hellre låter människor i fattiga länder göra.
Det är inte helt lätt att föröka de här två nöttallarna. Båda behöver först varmstratifieras, vilket innebär att man lägger fröna i en tät plastpåse med lätt fuktade sågspån eller torv och utsätter dem för konstant 20 graders värme på en mörk plats i tre veckor. Detta gör att fröna eftermognar och chanserna ökar att de kommer att gro. När de har varmstratifierats behöver de kallstratifieras och man lagrar påsarna kallt (strax över 0 grader) tills fröna ska sås, vilket funkar bäst i början av juni.
Det är lätt att få tag på cembratallar i Sverige, men priset kan variera kraftigt, så det kan vara värt att kolla runt lite hos de olika plantskolorna. Koreatall var jag på jakt efter i flera år och köpte till slut en liten planta när jag var i Jämtland i december. Frötillgången är ganska dålig, eftersom man inte får importera tallfrön till Europa. När plantorna väl är planterade får de nästan inget stöd alls hos oss, de fyra cembratallar vi hittills har planterat har aldrig vattnats eller gödslats. Det enda vi gör är att hägna in dem med hönsnät året om, då rådjur gärna fejar sina horn mot tallarnas toppskott.
Det finns lite data om skördemängderna från nöttallar, men pinjetallar (P. pinea) i Italien uppges producera 5-15 kg per träd och år [2]. Även om de härdigare tallarna producerar bara ett par kilo nötter per år räcker det ju ett helt år för en familj. Det gäller dock att hinna före nötskrikorna och andra fåglar som gärna plockar kottarna direkt från trädet, vilket förklarar varför även de kommersiella odlarna anlitar folk som klättrar upp i träden för att skörda kottarna.
Litteratur
[1] Shepard, M., Restoration agriculture : real-world permaculture for farmers. Austin, Texas: Acres U.S.A., 2013.
[2] Crawford, M., Nut Crops – Appendices, 2012.
Ser fram emot när vi får läsa om er första kotte på era tallar 😉
Cembratall kan självså sig i sverige, och jag har sett mycket av det i odlingszon 5. Det kan alltså vara värt det att leta efter plantor. Småplantor går att känna igen på att detta är en fembarrstall till skillnad från vår inhemska tall som är en tvåbarrstall (om man rycker loss barr ser man att de sitter ihop 2 och 2, men på cembratall sitter de 5 och 5). Jag tycker det verkar som att småplantorna dyker upp på lite mellanfuktig-fuktig mark, och förstås nära bebyggelse där det finns vuxna cembratallar.
Koreatallar verkar intressanta!
Kul Emelie, tack för att du delar med dig av dina erfarenheter!
Det finns även fler intressanta nöt-tallar. Pinus sibirica till exempel, som är nära släkt med cembratallen men extremt härdig. Eller pinus pumila som också är från sibirien men buskformad så man lätt kan plocka kottarna. Kan vara intressant att testa om man kommer över några exemplar.
I sibirien maler dom tall-nötterna för att få fram fröna. Kolla 40 min in i detta program:
http://www.svtplay.se/video/2705218/lyckliga-manniskor/lyckliga-manniskor-avsnitt-1
Jag lyckades få 2/5 frön från cembratall att gro genom att lägga dem i en pallkragar med jord i slutet på augusti och täcka det hela med finmaskigt metallnät (mot gnagare) och sen halm uppepå. Lämnade allting tills i maj då jag tog bort halmen och skolade om plantorna. Varm-och kallstratifiering utan minsta knussel. Nu hoppas jag bara att älgarna inte äter upp dem!
ich komme aus italien und kenne die Pinoli Nuesse, meine Frage: sind diese Pinoli Nuesse identisch mit den Kiefersamen??? oder wo sind die hier in Schweden zu finden?????
Die Pignoli-Nüsse stammen von der Pinie her (Pinus pinea) und sind damit nicht zu verwechseln mit der sibirischen Kiefer (P. sibirica) oder Zirbe (P. cembra), die wesentlich kleinere, aber geschmacklich sehr ähnliche Nüsse produzieren.
Hej, Nu har jag äntligen lyckats driva upp pinjenötter till plantor utomhus. De finns i krukor, ska jag sätta ner hela krukan i jorden till deras första vinter som liten planta, rotsystemet ser ju väldigt litet ut än. Eller ska jag sätta ner plantar där jag vill ha trädet redan nu? Vad rekommenderas att avståndet mellan några pinjeträd vara? Tack för all inspiration!
Är det pinjer eller sibirisk tall / cembratall du har sått? Om det är pinje vet jag tyvärr inte, men i Nötodlarens handbok skriver jag så här om plantavstånd: ”Tallarna är ganska konkurrenssvaga och behöver gott om avstånd till andra träd för att utvecklas bra. I naturen växer de ofta i täta bestånd tillsammans, där de bildar en gemensam krona med flera olika stammar. Detta växtsätt är nötkråkans förtjänst eftersom den gömmer nötterna tätt intill varandra i små förråd på platser som har perfekta växtförutsättningar för tallarna. I kommersiell produktion
brukar träden planteras med 6–8 meters avstånd i rader med ett mellanrum på 6–10 m.” Det är en fördel om plantorna är lite större när de planteras, men det går att sätta dem direkt också. Hoppas de klarar sig! /Philipp
Tusen tack för svar! Då testar jag både tätt o enstaka. Jag köpte stora fina pinjekottar på Coop i Lessebo till jul. De fick ligga framme på täljstenskaminen för de var så fina. O sen såg jag ju fröna när de öppnade sig. Jag har klarat kastanj o valnöt tidigare. Men det har tagit 3år innan jag lyckades med dessa frön. Tillslut så skubbade jag alla höljen med svinto så de var rena. La dem i vatten i ca 3dygn och planterade utomhus i januari februari så det har varit snö på krukorna. Det har ju varit varmt o kallt i flera omgångar nu i vår vinter i Kalmar så jag hoppas att de klarar vintern som kommer. Tänk så lycklig man kan bli över några plantor. Tidigare hade jag dem i frysen o inte så länge i vatten. Eller hade jag bara tur med just denna kotten. Men din bok nötodlaren verkar ju ett bättre alternativ än testa sig fram själv. Jag har skogsträdgård som uppslag på sorter. ?
Tack än en gång för hjälp! Det här inlägget behöver du inte lägga ut men tänkte att jag ändå ville svara o tacka!